Dilemma
Står i en jobbig sits. Sean och Lauren säger i princip varje dag att de vill att jag ska stanna. Jag vet att det är sjukt dyrt att ha au pair med cultural care och dom har ett tag berättat att hur mycket de än vill att jag stannar har de övervägt ifall det är "möjligt" med tanke på de överdrivna organisationskostnaderna. Idag berättade dem att de har räknat, funderat och att Lauren bokat tillräckligt många bröllop att det inte är några problem längre. De vill så gärna ha kvar mig att de verkligen prioriterar allt som har med pengar att göra, för att göra de möjligt.
Men här är jag, sämst på att säga ifrån i detta läge. Jag vill ju egentligen hem efter detta år. Jag börjar sakna sverige, min stora familj, mina kompisar. Jag vill ha möjlighet att vara en del av Emilys (utbytesstudenten som bor hos familj mamma) liv och upplevelse i Sverige och hon en del av mitt liv. Det tar så mycket energi att på något sätt vara så "uppbunden" på något sätt. Ta mig inte fel, JAG TRIVS SÅ BRA. Jag älskar hela familjen Brimhall så himla mycket och jag ska försöka åka och hälsa på dom så mycket jag kan när jag är tillbaka i Sverige. Men jag saknar bara hemma och att kunna vara mer självständig. Jag saknar det lite här, det är så olikt vad jag är van vid. Måste smyga tyst som en mus när jag har varit med kompisar, trots att klockan inte är mer än 22. Måste alltid lyssna på musik/kolla på serier i i hörlurar. Allt i och med att alla rum ligger vägg i vägg.
Men hur ska jag säga att jag inte vill stanna. När jag vet hur gärna de vill att jag stannar, hur mycket de jobbat(r) för att jag ska kunna stanna. Hur börjar man konversationen? Vet att jag måste ta tag i det och berätta för dom, snart. Så himla svårt och jobbigt bara!